Byt fru då

En gång i tiden levde jag i ett icke-jämställt förhållande och det var också anledningen till att jag bröt upp. Jag minns att jag hade besök av en väninna och hennes barn och hur hon förundrat såg på hur jag slet och var uppe sent på kvällen när barnen lagt sig för att baka hemlagade pajer till nästa dags middag och hur hon sa: Hur orkar du? Och jag svarade att jag hela tiden kände ett tvång att planera och ordna och baka och greja och handla och fixa därför att annars hände ingenting. Allting hängde på mig. Och hon berättade hur hon satte hårt mot hårt i sitt jämställda förhållande, hur hon vägrade uppoffra sig och hur hon brukade säga, att om hennes man inte tyckte om situationen så var det upp till honom att dra. -Byt fru då! brukade hon säga kaxigt och jag var imponerad och inspirerad och det tog mig sju år att hitta en man som kunde leva upp till mina förväntningar på ett jämställt förhållande, och nu kan jag säga, med bara den kaxighet som kommer av att vara säker på hur man vill leva, att om det inte passar så är det bara: -Byt fru då!