Vi ska ut på middag på lördagskvällen och fira min mans födelsedag. Lilla la luna har skrikfest just innan barnvakten kommer, mannen tvekar över att lämna vår femveckorsbebis men jag säger om vår lugna, coola artonåriga barnvakt: Hon klarar det lika bra som vi! När vi messar hem får vi höra om ett exemplariskt barn som sover och äter utan att skrika det minsta. Och när vi kommer hem förklarar barnvakten (som enligt egen utsago inte har erfarenhet av bebisar förutom luna) för oss, som har tillsammans sex barn: -Jag bara tar en paus då och då när jag matar henne så att hon hinner med. Vi står tysta i hallen med pengarna i handen och tittar på en lyckligt sovande la luna i barnvaktens famn. Och mannen säger:- Jaha, det är kanske så vi ska göra.
Vi behöver vår barnvakt, inte för att komma ut, utan för hennes goda råd.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar