Varför så trött

Varför är jag så trött när jag nästan inte gör någonting, jag har städhjälp och trädgårdsmästare och barnvakt minst två dagar i veckan och maken hjälper också till. Ändå känns livet så plötsligt svårhanterligt, ja nästan övermäktigt. Eftersom det inte kan bero på fysisk utmattning förstår jag att orsaken är en psykisk stress. Att hela tiden tvivla på sin situation, att längta efter ett sammanhang, jag saknar bokcirkel och tjejkompisarna, våra frukostar och fikor, barnen gråter och skriker över läxorna ändå in mot läggdags och de saknar sina vänner, sitt hus, sitt liv, sin pappa. Jag gråter över min farbror som dog häromdagen, jag längtar till Sverige, till mitt eget hem. Jag vill börja jobba, plugga, jag anmäler lilla la luna till dagis och söker på nätet efter kurser, söker i mitt inre efter svar. Jag har gett upp för mycket och nu känner jag mig vilsen, svag. Jag är snart 40 och jag hade ett liv. Jag trodde att komma tillbaka till Kalifornien där jag hade mina lyckligaste dagar mellan 20 och 30 skulle ge mig en känsla av igenkännande och återkomst. Men det är för sent, det har runnit för mycket vatten under broarna, jag är inte samma bekymmerslösa, unga person, jag är en annan nu. Men det visste jag inte.