Plötsligt vänder det

Tillbringar hela söndagsförmiddagen i Lincoln Park, på Legion of Honor museet, tittar på impressionisterna, strövar omkring, tar en kaffe som jag inte dricker upp i cafeet, läser i min bok. Det är stilla, tyst, ensamt, gudomligt. När jag kör hem på den femfiliga motorvägen ut från San Fransisico, söderut mot San Jose, ser jag ut över bergen, kullarna, landskapet, Counting Crows på hög volym, inga barn i bilen, jag sjunger med, jag gråter, jag slutar gråta och när jag kommer hem till förorten är det hett, hett, hett även i min lösa hippieklänning från Indiska och mina flipflops från Indien och när jag kommer in i huset har mannen lagat lunch till barnen och vikt all tvätten och det är lugnt och fridfullt och jag lägger mig på soffan och gör ingenting.