Utskrattad

Tjejen på Starbucks kan inte låta bli att skratta när jag klagar över problemen med att laga gott kaffe hemma och jag ber henne om råd angående hur länge de färska bönorna ska malas och så vidare och jag säger: Its stressing me out to go to Starbucks every morning. Och jag håller i bebisen med sitt soliga leende, och jag är klädd i träningsbyxor och träningslinne som jag alltid är eftersom jag ständigt tränar (på helgerna känns det lite festligt för det är enda gången jag tar på mig vanliga kläder, alltid jeans, alla klänningar hänger ensamma i vår walkin closet) och jag är en sån kliche på den stackars understimulerade, övertränade californiamamman att jag skäms direkt när jag sagt det för jag tänker på henne som står bakom kaffedisken hela dagarna förmodligen från klockan sex eller sju, och här glider jag förbi för tredje gången denna morgon och beställer mitt kaffe och jag har mage att klaga. Jag skäms.