Pappa då

Naturligtvis är det så, i sonens hjärta råder en konflikt mellan lojaliteten mot sin pappa och deras nyvunna fina kontakt, så spröd och bräcklig som en glasbit, så beroende av min välvilja och mitt engagemang, och så den nye mannen som jag vill presentera som den ende rätte för mig, i mitt liv, och därmed också i deras. Hos sonen är glädjen inte självklar, tvärtom seg och svårfångad, med ständiga bakslag och jag hör att han säger, till sig själv, men också till oss: Men pappa då? Ja, vad svarar man på det. Barnen har haft mamma och pappa, på olika håll och verkat nöjda med det men nu när det kommit in en ny joker i leken är ställningarna osäkra och ojämna, inte längre en mot en och alla barnen tillsammans utan två mot en. Två mot en.