tisdag 9 juni 2009
Dunkla rum
Om jag kunde vagga dig varm och lugn. Någonstans längst inne är det egentligen det enda jag vill, det enda jag vill ha. Den villkorslösa kärleken som omfattar allt, alla fel och brister, alla dunkla rum. Alla dramer och scener, allt som är jag och han säger: Du är värd det. Kanske jag en dag vågar tro på det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är klart att du är!
SvaraRaderatack noorah!!
SvaraRadera