Starkare än allting

Och Marcus Birro skriver att Familjen är starkare än allting och imorgon har jag seminarium där det är jag som står i skottlinjen, eller rättare sagt den del av avhandlingen jag har skrivit, så det handlar om texten men det är ändå jag, som ska ifrågasättas, mina intentioner, mina tankar, hur tänkte du då, vad ligger bakom det här och vart leder det här och är det här verkligen vetenskap? Och förra gången bröt jag nästan ihop men flög istället ut i defensiva attacker och ordlösa anklagelser och det var början till något nytt, början på vägen som ledde hit där jag är idag. På samma plats, i samma rum, samma veckodag, samma tid. Ett år senare och en ny familj som är flera personer större, från tre till nästan sex, snart, och jag ska ta några djupa andetag och jag ska andas lugnt och fokusera på tryggheten som den här familjen ger mig, där jag är älskad för den jag är, utanför texten, utanför vetenskapen, och jag ska försöka att svara lugnt och sakligt och jag önskar att jag kunde vara bland främlingar som häromveckan på konferensen utomlands när någon skämtsamt uttalade min rubrik på franska "differance" istället för "difference" och accociationen direkt till Derrida och mitt skämtsamma försvarstal för att undvika allt pretentiöst, seriöst men ändå imponerande. Just den där blandningen av seriöst och anti-pretentiöst är en balansgång jag aldrig riktigt känner mig säker på.