Äntligen

Efter en lång tid av konkurrens och inbördes strider, en kamp som fått mig att känna mig som om jag ska slitas mitt itu, finner sonen äntligen någon slags trygghet i att det här är på riktigt, det här kommer att vara, här finns ingen återvändo. Mannen jag älskar är här för att stanna, med oändligt tålamod och oändlig kärlek. För första gången hör jag hur sonen istället för att kasta sig efter mig med någon slags desperat beskyddarinstinkt eller revirtänkande, istället kastar sig efter honom, mannen som är min kärlek, och ber mig att gå ut ur rummet. Det är fotboll på TV, och nu är han bara hans.