Dubbelmoral

En god vän säger till mig att jag lever en lögn när jag vägrar inse att barnen fattar att vi har gott om pengar när vi kommer hem med en splitter ny, sexsitsig bil efter att vi bara skulle åka och titta, och att det är inte konstigt eller bortskämt att min son frågar varför han inte kan få de prylar som alla andra här i området har men jag vägrar acceptera, vägrar vänja mina barn vid materialismen som nu är vårt liv, jag tror på det jag tror på, oavsett hur det ser ut utåt, och min vän säger, look at your house, the cars, the cleaners, the babysitters och jag säger yeah yeah it could all be gone tomorrow och hon säger but enjoy it now at least, stop feeling so goddamn guilty all the time, instead of enjoying it, men jag fattar inte riktigt vad hon menar, för jag kan bara inte. Och bara för några veckor sedan hände det faktiskt att minigaia frågade i affären, att har vi råd med all den här maten, och jag fick en flashback till days gone by när jag faktiskt inte alltid hade råd att betala i mataffären utan fick lägga tillbaka saker med skammen brännande men jag trodde att barnen kanske hade glömt den tiden.