Att välja en tränare

The fitness manager som är en muskulös man med mycket tatueringar står bredvid mig framför en vägg av bilder på de tränare som jobbar på det nya gymet. Det finns manliga och kvinnliga unga och gamla, they all look the same to me i sina röda firmatröjor och listor på obegripliga utbildningar och credentials bullshit. Vad menar han, ska jag bara välja på utseende, det går ju inte, så jag säger diplomatiskt, I dont know, I dont really care, fast det gör jag ju visst det, jag vill ju ha nån bra, nån som kan få mig i samma perfekta form som min gamla tränare och det är lite separationsångest faktiskt, like I cant really trust anyone else, så jag får en ung kille som inte alls ser särskilt erfaren ut och jag säger ok för jag vill inte vara oartig men sedan blir jag tveksam och går omkring i dagar och ältar detta inom mig för hur kan den där unga killen vara bra men sen får jag träffa honom och provträna och det känns ok, han har lite adhd och pratar hela tiden men träning som träning det handlar bara om muskler och han säger I am gonna get you in the best shape of your life, och jag tror honom faktiskt och jag tänker att det måste vara ett rätt kul jobb det där att stå och vara slavdrivare och se hur någon kämpar men jag skulle aldrig kunna ha det jobbet, jag är ingen ledare, jag behöver någon som säger till mig vad jag ska göra, jag behöver mål och deadlines och bestämda tider och då bangar jag aldrig, ger aldrig upp, backar inte ut, vare det sig är träning eller något annat. Key word är rutiner och regler, I dont do very well with freedom although I constantly aspire towards it.