Pressure to do it all

Jag läser följande: putting pressure on yourself to be able to do everything is not a kind and loving way to treat yourself. In some ways, perfection is self-hatred.

Dubbelmoral

En god vän säger till mig att jag lever en lögn när jag vägrar inse att barnen fattar att vi har gott om pengar när vi kommer hem med en splitter ny, sexsitsig bil efter att vi bara skulle åka och titta, och att det är inte konstigt eller bortskämt att min son frågar varför han inte kan få de prylar som alla andra här i området har men jag vägrar acceptera, vägrar vänja mina barn vid materialismen som nu är vårt liv, jag tror på det jag tror på, oavsett hur det ser ut utåt, och min vän säger, look at your house, the cars, the cleaners, the babysitters och jag säger yeah yeah it could all be gone tomorrow och hon säger but enjoy it now at least, stop feeling so goddamn guilty all the time, instead of enjoying it, men jag fattar inte riktigt vad hon menar, för jag kan bara inte. Och bara för några veckor sedan hände det faktiskt att minigaia frågade i affären, att har vi råd med all den här maten, och jag fick en flashback till days gone by när jag faktiskt inte alltid hade råd att betala i mataffären utan fick lägga tillbaka saker med skammen brännande men jag trodde att barnen kanske hade glömt den tiden.

Catch the baby!

Jag går till den nya holistiska barnmorska kliniken och den gamla läkarkliniken har inte faxat över mina journaler. Jag börjar nästan gråta av stress det är bara drygt en månad kvar och det är lite väl sent att byta men jag ringer några samtal till ingen nytta och ibland är det här landet så medeltida med sina checkhäften, faxar och tel svarare och hallå det är 2011 har ni hört talas om internet. Hursomhelst jag får träffa en barnmorska efter att jag har betalt en handpenning på fyra tusen kronor det är en tiondel av vad förlossningen kostar men om försäkringen betalar så får vi tillbaka pengarna...yeah right. Jag säger hur ska vi komma ihåg att be om det men då tittar de bara konstigt. Barnmorskan är brittisk och underbar och säger sweetheart och talar hela tiden om att hon och hennes två kolleger är de som ska catch my baby och det uttrycket är så annorlunda mot att deliver eller förlösa och jag säger exakt hur jag vill ha det och allt är ok och jag är så lycklig när jag går därifrån med hennes ord ringande i öronen, catch the baby, catch the baby!

Att välja en tränare

The fitness manager som är en muskulös man med mycket tatueringar står bredvid mig framför en vägg av bilder på de tränare som jobbar på det nya gymet. Det finns manliga och kvinnliga unga och gamla, they all look the same to me i sina röda firmatröjor och listor på obegripliga utbildningar och credentials bullshit. Vad menar han, ska jag bara välja på utseende, det går ju inte, så jag säger diplomatiskt, I dont know, I dont really care, fast det gör jag ju visst det, jag vill ju ha nån bra, nån som kan få mig i samma perfekta form som min gamla tränare och det är lite separationsångest faktiskt, like I cant really trust anyone else, så jag får en ung kille som inte alls ser särskilt erfaren ut och jag säger ok för jag vill inte vara oartig men sedan blir jag tveksam och går omkring i dagar och ältar detta inom mig för hur kan den där unga killen vara bra men sen får jag träffa honom och provträna och det känns ok, han har lite adhd och pratar hela tiden men träning som träning det handlar bara om muskler och han säger I am gonna get you in the best shape of your life, och jag tror honom faktiskt och jag tänker att det måste vara ett rätt kul jobb det där att stå och vara slavdrivare och se hur någon kämpar men jag skulle aldrig kunna ha det jobbet, jag är ingen ledare, jag behöver någon som säger till mig vad jag ska göra, jag behöver mål och deadlines och bestämda tider och då bangar jag aldrig, ger aldrig upp, backar inte ut, vare det sig är träning eller något annat. Key word är rutiner och regler, I dont do very well with freedom although I constantly aspire towards it.

Otrohet

Mitt gym har byggt en ny större och mycket finare filial med värsta lyxiga barnvaktslokalen och det nya gymet ligger på 5 min promenadavstånd från mitt hus. Att byta är en självklarhet men min tränare ska stanna på det gamla. Detta innebär att jag måste byta tränare efter nästan ett år som trogen kund. Trots att orsaken är det nya gymet och inget personligt känns detta byte så jobbigt att jag inte kan säga det till hennes ansikte utan jag slutar helt enkelt gå dit och skickar sedan -ja just det- ett sms. Det känns som att jag ska vara otrogen och måste göra slut. Kanske jag tar lite väl allvarligt på det här med min träningsnarkomani.

Telefonskräck

Jag har sån Telefonskräck att jag i princip bara kan kontakta folk som liksom jag lever hela sina liv via sms, mail och Facebook. Att prata i telefon känns konstigt och ovant och jag vet aldrig hur eller när jag ska avsluta samtalet, det blir alltid abrupt och mitt i en mening, jag bara klickar av helt plötsligt, alltid först med det, plus att samtal alltid kommer olämpligt i alla fall när man har små barn och alltid en sko eller en nappflaska eller halvt påtagen kofta i handen. Så allvarlig är min telefonfobi att det tagit mig nio månader att stämma träff med en gammal god vän här i Kalifornien som jag känt i tjugo år, inte sett på tolv år. Hon är ingen sms eller Facebook människa. Jag flyttade hit i juni och först i slutet av mars lyckades jag boka in en träff. Hon bor 15 min härifrån med bil. Häromdagen tog jag några djupa andetag och ringde upp efter månader av misslyckade sms och mail försök. Hon sa vad gör du idag och två timmar senare satt hon vid mitt köksbord. Hon hade försökt ringa, lämnat meddelanden på voice mail och olika tel svarare men sånt vet jag inte hur man använder/kollar. Jättekul att träffas. Tog bara nio månader. Tolv år och nio månader. Skönt att man inte är ensam om denna fobi, läs här. Jag åker hellre runt till olika myndigheter, skolor och läkarkontor och lämnar papper och bokar tider personligen istället för att behöva ringa även om jag inser att det tar mycket mer tid. När de säger Vi ringer och bekräftar så frågar jag alltid kan ni sms-a? Men det kan de nästan aldrig . Tänk vilken dröm om alla myndigheter, skolor och kontor var på facebook så man bara kunde skicka ett meddelande!

Five weeks to go

Konstigt nog känner jag mig som mest vältränad och snygg på gymet, det ställe där jag verkligen sticker ut.