Dröm

Vi åker bil på konstiga motorvägar som mera liknar bergochdalbanor. Min man kör. Plötsligt kommer vi till ett fritt fall och vi flyger, svävar i luften och jag blundar och ropar till barnen håll i er, jag måste lita blint på min man och jag sitter blick stilla och blundar tills vi slutligen passerat det tomma intet, det okända och landar safely på vägen igen. Efteråt säger jag till min man att jag åker aldrig mer den vägen, skräcken är för stor, och han säger att han förstår eller det är iallafall underförstått.