Idag

Ingenting är riktigt skönt längre förutom att ligga på sidan på sängen och titta på gamla avsnitt an Private Practice och Brothers and Sisters på mannens iPad. Eftersom jag har en vild ettåring att ta hand om på dagarna får jag inte många tillfällen till det. Tränaren säger att hon aldrig sett nån sån vältränad gravid kvinna och att jag är hennes role model vilket är lite lustigt eftersom hon är min men det säger jag inte för jag vill inte hon ska få hybris och köra ännu hårdare med mig än hon redan gör, hon tycks ha glömt att jag är i sjunde månaden, jag klarar bara några min på treadmillen efter passet för jag kan barely move my legs. På starbucks beställer jag en decaf lowfat grande is latte Och Medan baristan gör min drink sjunker jag ner i en fåtölj och då kommer hon fram till mig med kaffet så jag slipper resa på mig. Och på promenad sen med luna gömmer jag min diet Coke när jag går in på den ekoligiska mataffären för att dricka en sån när man är gravid är en större synd här än att överdosera på Chystal meth vilket en annan hemmafru på gatan gjorde och hon sitter i parken med sin två åring och jag frågar vad tog du egentligen och hon skrattar och borstar sanden från barnvagnen, och säger well pretty much anything Och pianoläraren bjuder på marijuana och alla kör Lexus och BMW och alla män jobbar på Apple eller Google och när jag träffar en ny mamma i parken som verkar cool och är vit och pratar engelska så frågar hon inte vad jag gör (det är ju uppenbart, föder barn och tar hand om dem) utan vad min man gör och jag vet inte vad hans titel är på eng så jag bara mumlar silicon valley computers Och jag är inte här för att skryta och det där med drogerna hör väl ändå ungdomen till och den nya vännen i parken säger att hon tillhör en kyrka och de är mormoner och jag tänker just my luck antingen junkies Eller Jesus.

50-tal

Jag står på treadmillen på gymet och på väggen framför maskinerna står tv-apparaterna på. Det är ett tävlingsprogram där par tävlar på lek i frågesport. De ska gissa de vanligaste svaren hos folk i olika enkät-frågor. Dagens fråga är så chockerande gammaldags att jag först hoppas att det är ett skämt men det är det inte. Frågan är: om frun är sjuk , vilka saker hatar mannen mest att behöva göra själv? Svaren är laga mat, städa, tvätta, passa barnen och så vidare. Det chockerande är inte att männen hatar dessa sysslor för vem gör inte det men att det tas för givet att det bara är om frun är sjuk som mannen behöver göra det? Finns det fortfarande män som kommer hem och sätter sig i soffan?

åh schulman

Se så fint han skriver om sin bror. Lite så, är min dröm att det ska bli för lilla la luna och hennes lillasyster som kommer nu i maj, de kommer att vara 15,16 månader emellan i ålder och de kommer att växa upp tillsammans och göra allt tillsammans, två systrar, i maskopi.

Remembering

För det mesta går allting bra, jag går upp sju varje morgon och packar barnens lunchlådor, matar luna, kör till gymet, handlar, fikar, lagar mat, håller reda på barnens aktiviteter. No time to rest. När mannen kommer hem lagom till middan precis som på femtiotalet är jag vanligtvis redo att stupa. Men så länge jag somnar nio klarar jag det. Minsta sömnlösa natt och jag rasar ner i förtvivlan, tomhet och orkeslöshet. Jag beklagar mig inför min väninna och säger till henne: jag minns inte att jag var så här trött när de stora barnen var små, då var jag perfekt, hur orkade jag då? Och hon chockar mig med den utomstående observatörens minnen: åh Gud du var så trött, så trött! Och jag protesterar; men minns du inte på landet i det där huset med den där hippien à k à kärleksprofeten, var jag inte lycklig, content då? Och hon svarar nej särskilt inte då, du hade barnen omkring dig jämt, alltid nån i famnen som skrek eller ammade och den där hippien höll dig vaken hela nätterna med sitt vin och sina djupa samtal, du var exhausted!
So much for selective memories!

Poser

My life in twenty-three yoga poses, heter boken skriven av Claire Dederer. På två dagar har jag slukat den, jättebra. Jag har legat och läst, trots att la luna klättrar över runt och på mig, trots att jag lagar middagförhör läxor försöker andas. Det är en kamp varje dag att orka hålla mig vaken tills mina äldsta barn har lagt sig(halv nio-nio). Läsandet måste göras på dagtid . Till varje pris. Om jag inte läser dör jag. I Läsandet och kanske här i skrivandet, finns Jag kvar.

At yoga

Och jag läser en bok om en mamma i Seattle som flyr in i yogan från den alltför krävande moderskapet och det är en väldigt bra bok och när jag letade efter den på bokhandeln igår kom det fram en ung kvinna som frågade mig, out of the blue, Whats your Happy thought for today ? Och jag var så trött så jag satte mig ner på golvet, på den röda heltäckningsmattan och jag tänkte jag kan inte hålla på såhär och vara så trött att jag måste sätta mig ner på golvet i affärer men så är det och på kvällen bråkar jag med mannen om pengar och om barn och jag undrar vad som hände med den som var jag, den som hade så otroligt lite pengar men så otroligt mycket mera fokus och liksom wonder inför livet, böckerna, musiken och politiken. Nu känns mitt liv som en evig och meningslös kretsgång mellan gymet safeway och biblioteket och jag saknar dem som jag pratade med om allt, de som kunde skratta åt allt, åt de andra, de vuxna, de seriösa, de icke-ironiska och ibland känns det som att jag nu är en av dem som vi brukade skratta åt, skriva om, avfärda som bourgoise och jag vet inte när ironin gick över i...verklighet.

Tempo, at yoga

Jag är i sjunde månaden, lilla la luna har just fyllt ett och rusar genom huset, parken, världen och biblioteket, i ett hejdlöst tempo som får mig att knappt hinna med och som får folk att välmenande fråga wheres your mommy när jag uppgiven slår mig ner på ett litet sagoboksbord, mina gravidjeans trasiga av att användas varje dag, min för varma halsduk hängande som jag tycker lite nonchalant över magen, the perfect bump, och samma onekligen coola röda skinnjacka som jag köpte för svindlande pengar(tyckte jag då, nu hade jag inte ens funderat på det) när jag var kanske 32, 33 och singel kreativt skrivande student med mina söta barn, en skrikande tom, nyrenoverad lägenhet där barnen lagt pussel på vardagsrumsgolvet istället för möbler och nu var de hos hippie pappan över helgen och min punk rocker pojkvän som kysst mig kvällen innan i baren på kafé de luxe efter att smickrande ha praisat Mina nyligen publicerade dikter (smart move!)Och gett mig en cd med sin förfärliga musik som inte gick att lyssna på, och jag minns att någon svartsjuk kvinna, hans ex? Hans blivande fru? Drog mig i håret medan punk rocker lutade mig emot bardisken och nu satt han i soffan, mycket mera kajal runt ögonen än jag nånsin tagit på mig och vi höll väl ihop några veckor eller månader men vi kände varann i år och vi hade likadana jackor och likadana svarta kängor och vi var en perfect fit och naturligtvis inte alls, för som min väninna sa när vi satt traditionsenligt på café espresso house, man kan bli kär i vilken idiot som helst, när man egentligen bara längtar efter kärleken. Och jag tänker på det när jag ser mig i spegeln i bibliotekets badrum och lilla la luna far omkring och jag ska föda mitt fjärde barn i USA snart och mitt hår är lika mörkt och långt och mina ögonbryn mer perfekta och jag är bara några år äldre, samma jacka, samma skor men ändå en life time away.