Rutiner

Den här gången är allting annorlunda. Vi hade planerat att hjälpas åt, vara jämställda och min man har hållt sitt löfte. Vi styr upp lilla la luna med flaska och rutiner. Fast vi låter henne bestämma schemat och mattiderna, vi anpassar oss men vi kollar på klockan och räknar ut på ett ungefär när hon kommer att vakna/vilja äta igen, en teori baserad på observationer, vi betraktar henne och följer med, och allting blir så mycket enklare än förut. Som en klocka vaknar hon oftast vid beräknad tidpunkt och mannen och jag gör upp en plan om vem som ska mata henne och vem som ska göra vad. Från dag tre är lilla la lunas liv och rutiner mycket mera förutsägbart än jag varit med om med tidigare barn. Det skapar en trygghet och ger mig livsluft och utrymme för att göra saker på dagarna. Det ger oss möjlighet att gå ut och äta middag på alla hjärtans dag därför att vi kan tala om nästan exakt för barnvakten vad hon kan förvänta sig under kvällen av lilla la luna, som då är två veckor. Att sedan min man vill ringa hem direkt när vi kommer till restaurangen tycker jag är otroligt gulligt. Själv är jag lugn som en filbunke, trygg i att lilla la luna har sina rutiner och kommer att få det hon behöver, när hon behöver det.