I Umbrien

Dag efter dag går vi rakt ut ur huset och placerar oss i solstolarna vid poolen med våra böcker. Ipod med högtalare på bordet, musik och nedladdade sommarprogram. Kanske en promenad upp till byn där vi tar en caffe latte eller handlar på bageriet. Utsikten hela vägen upp för berget är hisnande och vi tröttnar aldrig. Barnen lever sitt eget liv vid poolen tills mörkret faller. Vi får övertala dem för att de ska tvinga sig upp för att gå på restaurant, högst motvilligt beställer de in pizza och ropar "Il Conto" innan vi har hunnit till efterrätten. På kvällarna sitter vi ute sent med vin och stjärnor och eldflugor som skimrar i natten. Långt, långt borta skymtar Sverige och vardagen, vi är långt borta från datorer och dagstidningar och överallt på bänkarna i byn sitter italienska tanter och gubbar och kontemplerar det vill säga gör ingenting och vi säger till varandra att detta, bara detta, är livet. Och i magen växer den stora överraskningen, vårt gemensamma äventyr, och vi skrattar åt Ulf Lundells anti-samhället-sommarprat och vi skrattar åt Mark Levengoods feel-good-new age-myspys och vi sätter på Ebba Grön på högsta och hoppar i poolen nakna sista natten och pratar om stora planer och liv långt borta, på andra kontinenter.