Jag är gift

I ett anfall av glädje och kärlek och galenskap tog impulsiviteten över och samtidigt så har vi väntat så länge, för länge, på byråkratins kvarnar, pappersexercis, bebis, att få ta igen alla år vi har förlorat i super speed, nu, så vi struntade blankt i att vi har bokat och betalat en resa till New York om två månader, kyrka, lyxhotell (vi åker ändå, det blir vår smekmånad, vi gifter oss igen då, igen och igen!) och så bara smög vi iväg och gifte oss, utan att berätta för nån. Vi kom till fel plats på rätt tid och jag som bokat fick anklagande blickar av min blivande man och som vanligt man of action tog oss i raketfart till en annan plats och där stod dörrarna öppna, de väntade på oss och det var skitkallt ute, vitt och snöigt, och vi var svartklädda och upphetsade och pratade i munnen på varandra, överlyckliga att vi hittat rätt, inte kommit fel, inte missat tiden, som om ALLT nu hängde på att det här bröllopet måste ske just nu. Så vi gifte oss och vi kunde inte koncentrera oss, vi bara kysstes hela tiden, mellan våra ja, och sedan sa hon nu kan ni kyssas fast det har ni ju redan gjort och vi tumlade ut sedan i natten och åt en tre rätters middag och gick på nattklubb och dansade till klockan ett och hade sådär jävla roligt som bara vi kan när vi är själva, och någon sa till min man, att vilken vacker kvinna du har och vi fick tvinga oss hem innan stängningsdags bara ifall jag behövde föda och det var i 41onde veckan, i tionde månad och fortfarande ingen bebis.