Män med långt hår

Min nya man ler elakt och skrattar rått när den här typen av män går förbi på gatan eller syns på TV. - Vadå? Vad är det? frågar jag oskyldigt och han säger: - Jag vet nog, jag vet nog hur du är! Och han säger att han måste klippa sig för de retar honom på jobbet, på hightech big business mumbojumbo-jobbet passar det inte att låta håret växa men jag kör fingrarna genom hans hår och jag säger: -Nej, gör det inte! Men jag vet att han kommer att göra det, det är bara en tidsfråga, men en sak är säker att det blir inga korthåriga ungar med mig som mamma. Not a chance!

Grannen säger

Min anti-stress-coachande fiolspelande granne kommer fram till mig på gatan och säger: - Är det sant att ni ska flytta? Och jag ler och säger: -Ja, jag ska flytta ihop med min nya man, du kanske har sett honom här på gatan..? Och hon svarar med överraskande engagemang:- OM jag har!!Och sedan frågar hon vad jag ska göra i höst, och jag svarar att jag ska ta det lite lugnt och hon säger:- Du ska ta det väldigt lugnt! För hon vet hur det är och jag har aldrig tänkt på att hon talar med sådan betoning.

Att de orkar

Jehovas knackar på. Att de orkar. Vad ska jag säga idag? Ibland säger jag att jag är jude eller buddhist. Med ett gravallvarligt ansikte brukar det få tyst på dem. Idag tänker jag säga att jag är muslim, det liksom ligger i tiden, tycker jag? Men de här två är unga och ser så oskyldiga ut att jag inte kan förmå mig att vara mitt vanliga hårda och kalla jag. De stirrar oavbrutet på min putande gravidmage och jag flashar lite extra med den stora förlovningsringen som kostade mer än min ett och ett halvt år gamla bil är värd, mot deras ansikten. HA! Jag är inte singel, förtappad morsa minsann! Och jag minns tanten från Jehovas som nästan förföljde mig och min förtappade, ogifta själ när jag bodde ensam på landet med två små barn, hur hon ville rädda mig antar jag tills jag fräste ifrån en dag och sedan några veckor senare stod hon i Konsum-kön och jag hälsade och skämtade glatt:-Det var länge sen..Och hur hon konstigt upprört svarade:-Ja, det bryr väl inte du dig om!
Förkastad av Jehova. Förkastad av gud?
Men nu ler jag och flashar med diamantringen på vänster ringfinger framför ungdomarna och de säger:- Vi tänkte bara säga att vi tycker att Bibeln är en jättebra bok, vad tror du om det? Och jag ler stort och putar med magen och säger: -Ja, det tror jag med! Fin klänning förresten! Och tjejen ler och säger.- Tack! Och de säger: -Lycka till! och jag går upp till sonen och säger: - Den här tidningen slänger vi direkt i tidningsinsamlingen! Och han skrattar åt det.Och jag tänker på jewel.

Jobbar du

Jag går till en läkare som bryter på svenska och som inte ger mig den medicin jag vill ha så jag måste gå tillbaka nästa dag, sjukare än nånsin. Han ställer nästan inga frågor, utom den här: -Jobbar du? Och när jag svarar nej, tänker jag att han borde förstå, han om någon, men han tittar mycket misstänksamt på mig tills jag börjar räkna upp olika jobb som jag eventuellt kan identifiera mig med. Fast det känns som att jag ljuger. Det är ju sommar!

Polacker

Polacker som jobbar i trädgården till huset där jag bor, huset jag hyr, som jag snart ska flytta från. De röker oavbrutet och röken sipprar in genom mina öppna fönster. Men de hjälper till att bära flyttkartonger, barmhärtiga mot en gravid mamma. Men de talar ingen svenska, bara jobbar på och röker, från morgon till kväll och förvandlar den lummiga trädgården till en plattstensöken.

Bröllop

Jag har hela tiden sagt att jag vill resa utomlands och gifta mig. Elope. Vi planerar. Hawaii, New York, Bali. Vi kollar flygbolagen. Ju längre tiden skrider desto mer uppenbart är det att graviditeten hindrar mig från att flyga långväga. Bröllopet flyttas närmare, geografiskt. London, Paris, Köpenhamn, Stockholm....ehh, I don't think so. Det får väl bli ett stort jävla bröllop ändå.

Festa

Vi går på bröllop och känner oss lyckligast av alla. När musiken tystnar klockan ett går vi ut på stan med de yngre kusinerna, att jag är gravid och trött ignorerar jag, ut ska vi minsann eftersom vi är tjugofem och unstoppable och aldrig går hem före stängningsdags och aldrig kan säga nej till en inbjudan till fest och vi går från ställe till ställe i Göteborgsnatten med kusiner som lever loppan och inte har tiotusen ungar och flyttar och villor och bebisar i magen och vi klagar upprört över att allting bara stänger, jag försöker till och med övertyga vakterna i något högt torn med glashiss att hålla öppet längre för vår skull men han bara skrattar och vi har kul men vid klockan tre tar vi motvilligt en taxi till hotellet och jag är nykter och du är full och chauffören skrattar högt åt våra samtal bak i taxin där vi analyserar och dissekerar varenda människas förhållande, inget går upp mot vårt eget förstås, ingen är så kära som vi, så lyckliga som vi, vi är Romeo och Julia och inga kan älska som vi. -Jag älskar dig, säger han och jag skämtar rått tillbaka, som bara en nykter, älskad, gravid kan göra: -Jaja, jag kan få vem jag vill! Och den pakistanske chauffören gapskrattar av skadeglädje. Mannen säger: - Ha! Du är bara sur för att du inte kan dricka! Dagen efter bröllopsfesten säger mannen: -Att festa med folk som är femton år yngre är inte alltid en bra idé. Say no more. Snart åker vi till Indien.