Att skrämma till lydnad, ett effektivt vapen

Skrämseldom i propagandasyfte, dömd för vad någon (SÄPO, polisen) tror att han har planerat att utföra. Är det tillräckligt hållbart för fängelse? Eller är det ett effektivt sätt att visa för oss vilka medel som finns att tillgå om man inte håller sig inom lagens ramar, för skrämseleffekten alltså.

Köpstopp 2009?

Det skulle vara väldigt intressant att ta reda på hur fullständigt onödig all konsumtion förmodligen är. Med vår livsstil i Sverige köper vi inte nya saker och kläder för att vi behöver dem, vi köper för att tillfredsställa vårt behov av kickar/upplevelser (i brist på bättre, shopping är en drog, en last som kan missbrukas precis som tobak, mat, sötsaker, sex, droger, alkohol) och för att ersätta vårt känslomässiga behov av kontakt med andra människor. Det är ett sätt att delta i vårt samhälle, att vara en del av det accepterade kretsloppet dvs utbytet av varor och tjänster som vi har blivit itutade att det är nödvändigt trots att det strider mot all logik att konsumera och producera bort våra miljöproblem och världens fattigdom. Det enda rätta, istället för att köpa, är naturligtvis att ge bort saker, pengar, att ge, ge, ge. Inte skaffa mer.
Själv upptäckte jag för många år sedan när jag bodde utomlands att det svenska beroendet av att se på tv-nyheter och läsa dagstidningar (helst det första man gör på morgonen, när man nyss har vaknat ska man bombarderas med negativa budskap och rubriker) är något som inte alls är lika självklart i andra länder. Där märkte jag att det går alldeles utmärkt att först och främst leva sitt liv och att det inte behöver kretsa kring en besatthet av att "hänga med" dygnet runt. Så jag ser aldrig nyheter eller har den typen av tidningar hemma. Jag vill inte att mina barn ska ta del av allt mörker och elände innan de är gamla nog att kunna hantera det känslomässigt. Det behöver de hjälp med. Det behöver jag hjälp med! Min tid lägger jag hellre på att sprida ett alternativt budskap, ett annat perspektiv på världen, något som jag anser är mera konstruktivt och positivt. Dagens tips alltså: lägg ner tv/radio/nyhets-beroendet. Du kommer att må bättre då! Och jag lovar, jag fick på något sätt höra talas om Estonia, 9/11 och Stormen Gudrun ändå, så småningom. Det finns tillräckligt många människor och instanser så att det är ingen risk att man missar något, trots att man som jag, bojkottar nyhetsmedierna.

Crow wisdom

Apropå mitt tidigare inlägg om platsens betydelse, energi, whatever:

"You know, I think if people stay somewhere long enough - even white people - the spirits will begin to speak to them. It's the power of the spirits coming from the land. The spirits and the old powers aren't lost, they just need people to be around long enough and the spirits will begin to influence them." -- Crow elder

Elden

Vårt urbaniserade liv, skapandet av dessa städer och byggnader har tagit oss så långt från naturen som möjligt, det har till och med haft som mål att förflytta oss ifrån den vilda, okontrollerbara naturen. Precis som människor sedan industrialismen haft som mål att kontrollera (och styra över i enlighet med kristendomens ideologi om människans herarvälde över naturen, som om vi inte vore en del av den? hur kan man styra över något man är en del av? förtrycka sig själv alltså?)naturen har byggandet av städer och moderna samhällen haft som mål att kapsla in oss ifrån väder och vind, höja oss, skydda oss från naturen!!! Vad är det då som gör att alla människor, barn och vuxna, finner ro och blir lugna av att titta in i en öppen eld? Hur kommer det sig att kakelugnar, öppna spisar, trägolv och så vidare står högst i kurs på bostadsmarknaden? Jag tror att det är för att vi längtar efter, behöver, dessa naturmaterial och naturliga källor. Känslan av att kliva in i ett hundra år gammalt hus och känna hur vinden drar längst träplankorna jämfört med att gå upp i en trappuppgång av betong och kliva in i en fullkomligt frisk-lufts-befriad, tätad, plastgolvad, plastdörrad modern lägenhet är väl inte ens lönt att diskutera. Alla vet vad som menas med att ett hus har själ. Ofta är det gedigna naturmaterial som skapar den där själen med tiden. Att det finns konstgjorda fjärrkontrollstyrda "eldar" som kan sättas på likt en Tv visar hur långt ifrån oss själva vi har kommit. Gary Snyder säger att det här avståndet gör att våra liv och vår existens riskerar att tappa greppet...om oss själva: " Human beings themselves are at risk -not just on some survival-of-civilization level, but more basically on the level of heart and soul. We are ignorant of our own nature and confused about what it means to be a human being". Vad det betyder att vara en människa- det är att vi är en del av naturen, därför dras vi till naturmaterial, därför älskar vi den öppna elden, därför förtvinar våra själar i miljöer som utestänger oss från det vilda. Gary Snyder igen: "Wildness is not just the 'preservation' of the world...it is the world"

Hörselskydd igen

Nu är det Winnerbäck på Itunes och min dotter, den yngsta, som springer genom huset med sina ljusblå hörselskydd runt huvudet och världens roligaste uppsyn när hon frågar: -Vad tyst det är. Kan du inte sätta på lite musik. Den ungen är född med humor. Hon hackar alltid sönder varenda Winnerbäck-sång genom att härma, säga efter hans texter så att de enbart låter ironiska och ännu mera överdrivet melodramatiska och sentimentala än de redan är och alla hans ordförvrängningar och ordlekar blir tillintetgjorda till plattityder och meningslösa ordkombinationer i hennes mun, (och nyponbuskar, nyponbuskar)med hennes medvetet frågande ansiktsuttryck. Svensk musik blir aldrig mer på allvar. Nu sitter dottern här bredvid i soffan och bläddrar i en tidning och ser på mig gravallvarligt, utan hörselskydden på: -Nu hör jag bra igen.
Gott Nytt År!!!

Montaigne

"Kunskap och sanning kan bo inom oss utan att ha sällskap av omdöme, och omdömet kan också bo där utan sällskap av kunskap och sanning; att erkänna att man är okunnig är faktiskt ett av de vackraste och säkraste bevis på omdöme som jag vet"

Motsägelsefullhetens välsignelse

Något jag lärt mig att leva med som inte var lika lätt när jag var yngre, är att acceptera, och till och med ta med i beräkningen, alltings och i synnerhets människors (inkl. min egen) motsägelsefullhet. Om man förväntar sig enkla svar, rationella lösningar, fullständigt klara och tydliga personligheter et cetera så blir man lätt besviken. Frågan är vad man är beredd att kompromissa med och det kan bara var och en bestämma själv. Var drar man sina gränser och för vems skull? På vissa områden gör jag viktiga val som kan tyckas (för andra, som gör andra val) extrema, och på andra punkter verkar jag kanske gå åt rakt motsatt håll. Nyckeln till harmoni är att acceptera att vi är komplexa, motsägelsefulla, och ärligt talat, motsatsen; enkelspårighet och tvärsäkerhet, vore väl rena skräcken? När jag står i butiken och väljer festmat till flera familjers nyårsfest, det är bestämt att barnen ska äta tacos, då har jag att välja på ekologisk eller icke ekologiskt kött. Det ena paketet är något större och lite billigare. Vilket väljer jag? Eller varför inte välja kyckling? Eller vegetariskt?
Oron för mitt första barns hälsa var enorm på olika håll och kanter när vi, de galna föräldrarna, insisterade på att servera honom vegetarisk (och ekologisk) mat. Endast en släkting gjorde sig besväret, vid ett besök i Uppsala, att leta igenom ett större matvaruhus för att hitta ekologiska barnmatsburkar till min son, och när hon upptäckte hur dåligt utbudet faktiskt var, ta sig tid att säga sin åsikt till butiksinnehavaren. Hon ifrågasatte inte vårt val utan gjorde sitt bästa för att stötta det.
När jag står framför en man (som utåt sett verkar vara så trevlig, "perfekt") som säger att han älskar mig men uttrycker sig på något vis nedlåtande och nedsättande och jag hör det i hans ton; låter jag det passera? (för han älskar mig ju) eller drar jag min gräns just där och vägrar kompromissa, och går därifrån, för alltid, av respekt för mig själv och för att kärlek inte har något med förtryck att göra, oavsett hur många som använder orden "kärlek" och "älskar" precis på vilket sätt och i vilka sammanhang de vill. I båda fallen får jag vara beredd på att ta emot kritik för mina val, därför att allt inte är vad det ser ut som på ytan. Jag får vara beredd att stå till svars och ta ansvar för beslut som alltför många vägrar att förstå, inte orkar förstå, av rädsla för vilka beslut de själva skulle tvingas fatta i förlängningen. Ensamhet kan vara ett steg i rätt riktning, även om det inte ser ut så. Hur kombinerar jag min oro och mitt engagemang för miljön, naturen, jorden och dess situation av totalt förtryck och utarmning (av oss, av mig!) med min västerländska livsstil, mitt behov av att komma fram, köra fort, köpa kläder, lampor, saker osv? Hur kombinerar jag mitt engagemang för jorden med ett engagemang i människor, mina medmänniskor? Det finns ett samband mellan att respektera människor, förlåta misstag, acceptera deras/vår ofullkomlighet men samtidigt bry sig, ta ansvar. Det är inte antingen eller. Det är bra att det finns Greenpeace och det är bra att Al Gore och Bono finns. Att vi alla finns. Det går att ta sig tid att förklara för sina barn hur att köpa second hand möbler, kläder, prylar är ett sätt att vara rädd om miljön snarare än att spara pengar. Det går att förklara kretsloppet. Det är inte svårt. På det sättet går det att påverka, genom sitt exempel. Det är bara det att man får vara beredd att svara och förklara sig, men aldrig försvara sig.
Litteratur är ett samtal, forskning likaså. Det är inte en jakt på de rätta svaren.