Släng gamla dagböcker!

I flyttröran hittar jag en bortglömd kartong full med gamla dagböcker från 1990-91, jag var då 19-20 och mer skrämmande läsning får man leta efter. Förskräckt och med skammen stigande i ansiktet bläddrar jag igenom sida upp och sida ner av intrasslade kärlekshistorier, totalt hänsynslöst svinaktigt beteende från min sida, där jag utan att skämmas, snarare med viss fascination (allt för en bra story?) slits mellan två stackars killar, den ene skaffade jag långt senare två barn med, den andre hade förmodligen (precis som alla sa då) passat mig bättre. Det hela slutade naturligtvis, som sådana historier alltid gör, med att jag förlorade båda, för tillfället i alla fall. Och med en sinnessjuk Jim Morrison-resa till Paris när jag försökte resa bort från problemen så att de skulle lösa sig av sig självt (det gjorde de inte) samtidigt som jag flummade runt stan med John Lennon i hörlurarna. Men, men, ni som tror på Instant Karma (det gör jag), jag har fått tillbaka med råge, om man säger så, i mina dar. Slutsats: släng era dagböcker! Det är ingen trevlig läsning arton år senare.