Trött

Tre och en halv månad kvar på den här fjärde och sista graviditeten och imorgon fyller la luna ett år. Maken har åkt till San Fransisco på basketmatch med Il Capitano och mini- Gaia och jag har lämnat la luna hemma med barnvakten och sitter på ett fullsmockat bokhandelscafe och bara andas. Med tredje barnet kom insikten att jag måste ha tid för mig själv för att orka ta hand om andra. Vi ska fortsätta bo i USA ett tag till vilket betyder att jag i vanlig ordning precis som när mina stora barn var små kommer att vara hemma i flera år i sträck. Mina barnvakter som känner la luna från gymet där de passar henne i lekrummet tre förmiddagar i veckan när jag sliter med tränaren och ignorerar att folk glor på min mage, dessa barnvakter kommer med glädje hem och passar la luna när jag behöver andas eller om maken och jag vill gå ut. Vilken livlina! Tänk om jag haft den möjligheten när de stora barnen var små, då hade jag varit en mycket lugnare och tålmodigare mamma!