Hos läkaren

Kontroll i vecka 25 och jag har till läkarens fasa gått upp till 67 kilo vilket betyder att jag sammanlagt gått upp elva kilo på sex månader. Jag tränar tre dagar i veckan och äter supernyttigt. I Sverige hade ingen höjt på ögonbrynen och jag kommer ändå att hårdträna med tränaren i höst så fort jag kan smyga in bebisen på gymets barnpassning. De ska vara sex mån men la luna var bara fyra och det var ingen som frågade om leg. Hos läkaren är jag panikslagen inför förlossningen och försöker lägga ner lagen:
-Jag vill ha en naturlig födsel och jag tänker inte ligga på rygg. Läkaren tittar på mig och suckar och hon är redan så trött på att jag har mina egna regler och jag har blivit tvingad att skriva på papper som intygar att jag själv valt att tacka nej till alla dessa tester man erbjuds när man är gammal. Hon säger:
- Det är lättare för läkaren om du ligger på rygg. Jaha det blir en kamp alltså. Sedan säger jag:- Det kan inte vara några manliga läkare där. Hon ser chockad ut och säger syrligt: - Så om en manlig läkare har skift så vill du inte föda då?
-No thank you.
Hon skriver i sitt block säkert galning freak hippie och jag reser mig upp och hon säger: -Ta nu de där testerna nästa vecka och vi rekommenderar verkligen influensa sprutan.
-Influensa? Jag ska föda i maj! I Kalifornien!
Och jag tänker att nästa gång ska jag vägra att väga mig.