Gröna faran/Green Scare

De som minns eller har en viss historisk kunskap känner till den överdrivna häxjakt på kommunister och vänstersympatisörer som pågick i USA under kalla kriget. Människor med vänstersympatier klumpades ihop och kartlades, avlyssnades och listades under rubriken "Red Scare". Nu intensifierar man i USA jakten på den nya "faran" och nu är det människor med alltför radikala miljösympatier som hotar det rådande samhällets ekonomiska politik, d v s "Green Scare". Att Sverige tagit sig an den amerikanska FBI-ledda jakten på miljöaktivister visar sig tydligt när det tunga artilleriet med SÄPO och avlyssning tas till mot en ensam tjugoårig miljöaktivist i Älmhult. Resurser som borde användas till att jaga människor som utövar våld mot människor, sätts alltså utan tvekan in när det gäller personer som bryter mot lagen i sin miljökamp. Miljöproblemen ska enligt regeringen lösas genom att släcka lampor och köpa färre platt-tv-apparater, men det faktum att jorden hotas av omfattande miljökatastrofer pga global uppvärmning inom 20 år, det undviker man att nämna, förmodligen för att inte skapa panik eller skrämmas. Att dra ner på privatkonsumtion är självklart jättebra men problem som vi har känt till i 150 år och som varit absolut akuta de senaste 5o åren går inte längre att lösa med så enkla medel. Det krävs en total omstrukturering av globala resurser, och den förändringen kan bara komma genom att människor genomgår en total inre ideologisk förändring och inser, känner, förstår att de förändringar som krävs består i att vi måste sluta se oss som separata och högre stående än naturen. Vi är en del av en stor organism, en organism som vi förstör, nu. Det handlar inte längre om att rädda eller förbättra naturen som om den vore något utanför oss själva, något vackert att besöka på helgerna...det handlar om att vi ser alla levande organismer, plantor, växter, djur, hav osv. som avgörande för vår egen överlevnad. Biologer som studerat däggdjur visar att de flesta påvisar symptom som stress, neuroser, aggressivitet mm vid trångboddhet och "overcrowdednes", samma symptom som människor påvisar idag. Vi reagerar redan nu starkt på vår omgivning och vår situation omedvetet genom ångest, alienation, våld, psykologiska problem, hyperaktivitet och stress. Det gäller bara att förstå det och att förstå varför. Vi är en del av allting, allt hänger samman.

Tomhet

Är det bara jag som alltid drabbas av en extrem känsla av nästan outhärdligt främlingsskap-alienation-under dessa dagar av upprepade släktmiddagar då avståndet mellan familjemedlemmarna blir så påtagligt? Mellan de trevande samtalen om konst och litteratur ligger massor av livsfarliga minor utplacerade på säkert avstånd, ett väl utvecklat balanssinne är lika nödvändigt som det var i Israel där en god vän hoppade runt mellan kvarglömda landminor för tjugo år sedan. Men det här är emellertid första året som jag klarar att glida genom julmiddagarna som ett ointagligt fort, inte längre lika känslomässigt utsvulten, inte lika vidöppet sårbar och utan tentaklerna uppe, öppen, ständigt vaksam men ändå oförberedd på attackerna. Det här är första gången som jag inte tar på mig rollen av vare sig konversationsupprätthållande subjekt, redo att le och anpassa mig eller rollen av objekt som vänder ut och in på sig själv, alltid redo för andras kritik och missriktade råd. Plötsligt, för första gången i familjehistorien har jag pansaret på och skyddar mig själv. Det blir väldigt tyst. Farmor, 88 år, har tre frågor till mig:
-Sådär kan du inte ha håret.
-Har du inget sällskap? Du har väl inte tid.
-Är du trött? Du måste vara trött.
Jag skakar på huvudet och rycker på axlarna och jag tänker Det är en dag, kanske två. Det får gå. Men då, samtidigt som jag lyckas att avvärja de mest vanligt förekommande konflikterna genom att undvika att svara emot, undvika att se folk i ögonen, så öppnas överraskande vägen för en fördjupad kontakt med dem som vågar möta mig i min undvikande tystnad. Samtal uppstår som är uppriktiga och stärkande och jag känner att det stämmer, det som så många har sagt till mig de senaste månaderna: -Du verkar mycket lugnare nu.
Something's changed.