Läser

En bok som heter The Atlas of Love av Laurie Frankel, den är bra den handlar om babies om litteraturforskning om vänskap kärlek. Jag läser ut varje bok på två dagar. Jag är utmattad av att ta hand om en ettåring och vara i nionde månaden och snart fylla 40. Mannen frågar vad vill du göra på din födelsedag men det känns helt omöjligt att tänka på, det är i juni, först kommer bebis nu i maj, en vecka kvar nu. Jag läser för att tänka på något annat men det enda jag kan tänka på är att snart ska jag föda, när ska jag föda? Jag går en promenad varje dag med luna i vagnen när hon ska sova och jag lutar mig över vagnen som stöd nästan dubbelvikt innan jag äntligen är hemma och kan slänga mig ner på sängen, stönande. I boken står det: once you start doing literary analysis, you see it everywhere. You can't turn if off. Kanske det som förklarar varför jag alltid ser mig själv som en del av en narrative, Och alla andra som bi karaktärer.